Work in progress

Ett program där oberoende filmare och andra kulturarbetare delar med sig av och diskuterar sina pågående projekt.

Längd: 60 min
Språk: Engelska
Medverkande: Kristian von Svensson, Daniel Aguirre, Astrid Askberger

A program where independent filmmakers and other cultural workers share and discuss their ongoing projects.

Duration: 60 min
Language: English
Participants: Kristian von Svensson, Daniel Aguirre, Astrid Askberger

Live-chat under visningen (söndag 8 november, 11.30-12.30 CET) i kommentarsfältet nedan. Deltar gör Astrid Askberger och Kristian von Svensson.

Live chat during the screening (Sunday 8th November, 11.30-12.30 CET) in the comments below. Participants: Astrid Askberger and Kristian von Svensson.

27 Comments

Hej. Här kan ni lämna kommentarer och ställa frågor till Astrid och Kristian under tiden ni tittar på deras work-in-progress.

…har också varit där i ett par andra sammanhang. Bland annat med min föreställning om Demokratins Genombrott 100 År.

Hej igen (förlåt sena svar: jag missar att uppdatera sidan med jämna mellanrum). Jo, jag har faktiskt börjat tänka i de banorna pga0 feedback på en presentation jag gjorde över nätet tillsammans med ABF: man reagerade på att det hela var på engelska och tyckte att jag kunde söka pengar utomlands för ett interntationellt projekt idstället för att “hålla mig” i Sverige. (Min anöledning till engelskan var annars att delar av ensemblen skulle kunna bestå av nyanlända med egen migranterfaranhet som skulle spela svenskar i samma situation för drygt 100 år sedan).

Jag har därför börjat fundera på om man inte kunde söka pengar och sedan kontakta folk runtom i världen som sjunger in sina respektive roller enkelt och skickar mp3:or till mig som sedan mixar ihop dem med de redan inspelade musikaliska bakgrunder som finns till hela projektet (och som de fått för att kunna sjunga in sina roller). Detta skulle sedan kunna kompletteras med själv-intervjuer där de medverkande berättar om sin och sina länders relation till Joe Hill och /eller de teman som tas upp i musikalen

…en väldigt enkel, kollektivfilm skulle sedan kunna klippas ihop av det hela, tänker jag. Ett slags DIY-version av Playing For Change.

Har också en fråga till Kristian. Hur har du tänkt kring formatet på musikalen, har du en färdig idé om hur det ska bli? Är tanken en turnerande föreställning på lokala scener? Har du någon tanke om när du vill sätta upp den (såklart beroende på läget också antar jag)?

Skulle gärna se den filmen. Fint att se hur folk runt om i värden relaterar till Joe Hill idag och kampsånger. Blir nog lättare sprida globalt då också om folk runtom är med i den. Tänker på vem som är dagens Joe Hill och vad det finns för likheter med hur världen ser ut idag.

Hej Johanna, Det är än så länge väldigt öppet: i dessa tider finns ju inga förutsättningar för att ens börja repetera med stor ensemble (än mindre uppträda), och då kanske ett koncept likt det jag beskrev ovan hade legat nära till hans: där folk inte ens behöver träffas… Men annars kan jag tänka mig alltifrån en fast scen med livemusiker, till en turnerande ensemble fast med bara de färdiginspelade bakgrunderna. Det kan göras på tusen olika sätt beroende på vilka som hakar på. Det som finns och är färdigt är all text, all musik, alla arrangemang för orkester. Däremot saknas allt vad koreografi, kläder och regi heter.

Hej Anonymous. En kandidat till Dagens Joe Hill är David Rovics som jag turnerat runt i hela Skandinavien med. Kolla gärna in honom om du inte redan gjort det: han är en “topical writer” i sann wobblytradition, medlem av Joe Hills IWW och allt. Han turnerar runt i stora delar av världen i vanliga fall och skriver om alla tänkbara konflikter, situationer i både nutid och i det förslutna. Men just nu sitter han fast hemma i USA och sänder över nätet och intervjuar folk över nätet som han mött på sina resor. Tips!

Till Astrid: Din film låter jättespännande! Hur gör du för att komma under huden på ungdomarna: har det varit lätt eller svårt att komma runt “typisk tonårsattityd” eller har de öppnat upp sig tycker du?

Hej Kristian! Jag har “hängt på” mycket, när de träffat politiker och så. Och då blir det ett ganska “naturligt” samtal. Sen har jag gjort intervjuer och där tar det kanske lite längre tid, intervjuerna gjorda tidigt är lite ytligare än de som jag gjorde för nån vecka sen. Gillar också “tonårsattityd”! Den går att se igenom! 🙂

Till Astrid: är det svårt som dokumentärfilmare att få fram det en vill ska synas i filmen sen. Alltså tänker på om en inte blir insläppt eller får förtroende av de som filmas.

Ja det kan ju va lite utmanande. Tycker att det går i vågor. Att jag ibland får ha samtal med de medverkande om förtroendet. Vad känns ok att filma och inte filma, att vi får omvärdera och skapa lite regler. Man känner i det stora hela att det finns ett fint förtroende.

Till Astrid: i din video säger du att det lätt blir att ungdomarna återskapar bilden av dem som “monster” när ni gjort iscensatta grejer? Vad menar du med det, vad är det som iscensätts och hur görs iscensättningarna?

Har du filmat även de samtalen (om regler, förtroende och gränssättning)? Det ger ju en superfin extra nivå till temat om förtroendet/bristen på förtroende mot samhället som de redan har i de andra sammanhang som du gestaltar dem i?

Vi har bara gjort iscensättning vid ett tillfälle. Vi iscensatte för att jag hade nån lös idé om att filmen kunde sluta med att de olika grannarna valde varsin rörelse och gjorde den framför kameran och att filmen slutade med alla (har även filmat äldre grannar i området) grannarnas rörelser ihopklippta. Just nu vet jag inte om det är en så bra idé. Ungdomarna tyckte inte alls att det va en bra idé och just den diskussionen tänkte jag ha med, tycker att den är ganska kul. Vi försökte samarbeta kring vad vi kunde göra istället för de bilderna och en idé som kom från de unga var att många ville ha maskering. Jag tänker att det blir ju en lite klyshigare bild. Känner att jag lätt pratar ”om” de unga när jag ska berätta om processen med filmen men tycker inte alls att arbetet med filmen har varit så, jag har lärt mej så mycket och är glad över mötet som har uppstått mellan oss. Vi har väldigt kul och jag känner stor kärlek för dessa ungdomar. Filmen handlar också mycket om mej och hur jag påverkas av mötet. Den handlar även om området i sej, vi får träffa eldsjälarna som nu är 60 och som kämpat ideellt i området. Filmen följer områdets historia och att det dåliga ryktet är något som hållit i sej under långt tid.

Kristian, fin idé! Jag har fått med lite snack mellan tagningarna men kanske inte just de samtalen just.

Leave a Reply